Returen mot ÖHF

Vissa matcher lägger man till handlingarna ungefär på samma sätt som med skithuspappret när det är så potentiellt otäckt att man inte ens vågar titta på det. Dagens match mot kamraterna i ÖHF var just en sådan otäcking till genomklappning att det inte blir mycket mer beskrivning än så. Vi håller jämna steg i 10-15 minuter men bränner nästan alla lägen. Runt 10-12 minuter börjar ÖHF, som spelar bra och disciplinerat, så sakteliga dra ifrån. Vid ca 20 minuter spelat finns ingen geist kvar och vi garvar i bästa fall åt tragiken. Vi gratulerar ÖHF till en väl genomförd match där dem inte slår av på takten utan får en välförtjänt skjuts i målstatistiken. Kudos! Resultatet? Asapissamycket - Asapissalite Protokoll ÖHF - VIS Kuriosa Två hemvändare tillbaka i skaran. Stollen på M6 och StarkeArvid, numer Bängen (får se om det fastnar), på M6 och 9. Kul! I övrigt var allt skit. Livet suger, sen dör man. A-lag herr 0kommentarer

USM P14 i Örebro 14-15 januari

I helgen spelar våra P14 USM Steg 3 i Svealundskolan. Lördag 13.30 Skogås, Söndag 11.00 Bolton och 15.30 ÖSK. Kom gärna och heja fram laget! Vintrosa IS 0kommentarer

Är det en träning? Är det en match? Är det ett derby?

Så var det dags för det märkligaste av derbyn. Vi kamperar som bekant i veckorna med ÖHF. Deras träningsintensitet såväl som uppslutning är, vi kan säga, snäppet bättre än vår. Så trots sin ringa kollektiva ålder blir dem i kombination med sin bättre tabellplacering ändå helt klart storebror i sammanhanget. Men alla vet ju att småsyskon är jobbiga och kan överraska. Vi inleder relativt rappt i båda gängen och storebror har nog räknat med att hålla lillebror stången med ena handen lite nonchalant bakom ryggen. Men efter 2 minuter spelat står det också 2-2 och Eslöv har inlett starkt med två tvärsäkra kantavslut. Även om vi frekventerar samma träningar och även om alla känner varandra mer eller mindre bra så är det ändå tydligare än någonsin att vi är två olika lag och att det är derby. Ett visst mått av nerv finns helt klart på planen. Än tydligare blir det när ännu ett kantutspel letar sig ut på vänstern, denna gång till Jesus. Han seglar in i målgården som om det var vatten han gick på. Men istället för ett skoningslöst avslut lämnar han lite artigt över bollen i händerna på ÖHFs målvakt Tim Haag, som står och sträcker på sig ungefär som om han precis klivit ur sängen. Vi har under resans gång lite tur med några returer som leder till avslut likväl som vi löser kontringsmaskinerna Sommensjö och Björkman bra, som inte riktigt får de ytor och den lekstuga vi tror att dem är vana vid. Att vi lyckas stänga Sommensjös kontringar såpass bra som vi gör känns som att det blir en nyckel till att vi håller jämna steg. Det är ungefär lika målsnålt som en spektakulär fotbollsmatch inte är det, och vid drygt 17 minuter spelat reducerar vi till 6-8. Här tar ÖHF en TO och redaktionen kan från läktaren konstatera att Coach N. Fernandez (som ghostat protokollet) inte ser helt nöjd ut med matchbilden. Vad som sägs i ÖHFs TO kan vi bara spekulera i, men sannolikt något i stil med att sluta vara så bra kompisar. I vårt TO-snack diskuteras givetvis, precis som vanligt, vikten av att vara en bra kompis. Det kommer inget ryck från ÖHF utan vi fortsätter hålla jämna steg och sätta tempot i matchen. Med andra ord mörda. Vi fortsätter mörda tempot. Utan byten på 9 måste man springa strategiskt och sällan. På vägen mot halvtidsvila tilldöms vi en straff som Haag i kassen tyvärr paraderar ut via en oväntat stor fot. Vi fortsätter streta på och vara på tå i spelvändningarna, och trots att dem tekniska felen en stund kommer tätt räddar vi upp det bra i försvaret. Med drygt två minuter kvar att spela reducerar Palle till 10-11 och matchen lever i högre grad än vad någon i Änglandahallen räknat med att den skulle göra den tredje advent 2022. Med ca 30 sekunder kvar tilldöms ÖHF en straff som Kapten Lagfest anser felaktigt utdömd, så han släpper givetvis inte in den. Av princip gör han aldrig det med felaktiga straffar. I halvtid är vi rörande överens om vart vi skall fokusera och hur viktiga hemjobben är. Andra halvlek rullar på likt den första. Vi lyckas styra tempot och stänga kontringsvägarna och är med bra i matchen, bortsett från att vi inte får kläm på Filip Bengtssons bombarskytte när han svävar in som en B-52:a över försvaret. Sannolikt hårdast skott i serien efter Hermansson i Tillberga. Vi kvitterar tidigt på 13-13 och sen igen på 14-14. ÖHF åker på en utvisning och det finns en viss frustration bland våra lila kamrater, vilket är fullt förståeligt. Dem söker en del tvåor som dem ska ha, men som domarna inte ger dem. Å andra sidan håller domarna en god nivå stora delar av matchen och båda gängen tillåts komma undan med snarlika försök att förvandla motståndartröjor till tremannatält. 10 minuter in i andra tar Eslöv en tvåa och ÖHF tilldöms en ny straff. Väl pjåkigt tycker Kapten Lagfest och bestämmer sig för att det är ett felaktigt domslut. Butiken är således stängd och Nässjander i ÖHF får se sig tillfälligt besegrad. Jesus hävdar dock att ingen straffräddning någonsin är Kaptens förtjänst utan snarare Jesus egna bländande leende, tindrande ögon och glamourkropps förtjänst. Till dess att en motståndare erkänner att så är fallet väljer vi dock att lita på Kaptens butikstängarförmåga. Vi fortsätter hålla jämna steg upp till 45 minuter spelat och 17-19 på tavlan. Viss irritation finns fortsatt i båda led. Heikkinen i ÖHF och Palle är inte helt överens rörande omfattningen av det ömsesidiga tröjdragandet, som exempel. Generellt är dock nivån jämn åt båda håll och under de sista 15 börjar ÖHF dra ifrån. Tröttheten i våra led tar ut sin rätt och storebror sätter tillslut lillebror på plats, precis som brukligt. Slutresultatet skrivs till 20-26 och vi tackar ÖHF för en match med nerv och vilja i båda led, något som kanske överraskade många idag. Protokoll VIS - ÖHF Kuriosa Vi mönstrar 10 man, dem 13. Vi tar 2 utvisningar, dem 1. Vi har 6 målskyttar, dem har 7. Enskilt flest mål står ÖHF’s Filip ”B-52” Bengtsson för med 9 fullträffar. Anden dunkar in näst flest med 7 st för vår räkning. Calle pendlar inte från Flempan för att stärka upp. Vi är inte arga, bara besvikna. Ali har missat att han är kallad till match och kommer sent. Hade han inte varit så ung hade Jesus belagt honom med öl-skuld. Nu får han böta i skumtomtar istället. Simma vikarierar på H9 pga brist på folk, och gör det bra. Plötsligt far Liljegren runt som aggressiv-stötande trea med ett fotarbete som påminner om barndommens smatterband och Kapten ifrågasätter hur det hela gått till. Eslöv är hundraprocentig. Sjunde matchen och halvvägs genom säsongen. A-lag herr 0kommentarer

Krutholmen borta, Vestmans heder & en bortsprungen somalier

Slut ögonen och föreställ dig att det är torsdag eftermiddag. Jobbveckan börjar lida mot sitt slut och du har bara den ljuva fredagen kvar att segla igenom, innan helgen stundar. Och med helgen kommer veckans stora glädjeämne, nästa seriematch. Den här gången är det inte heller vilken seriematch som helst, utan Hallstahammar och Krutholmen som står på schemat. Kalla det småortsromantik om du vill, men mellan oss och Hallsta har det alltid varit något speciellt. Grabbarna är generellt skittrevliga och många av dem riktigt duktiga handbollsspelare, men på plan har båda gängen en slags osund hatkärlek till varandra som sen får mynna ut i spel på en handbollsplan. Ibland har matcherna bara varit bra, ibland har smockan hängt i luften likt ett regnoväder över de brittiska öarna. Såhär har det varit i säkert tio år, om det ens räcker. Men du förstår vilken förväntan det bygger upp, man vill spela mot Hallstahammar. Åter till den där torsdagen. Du rundar av på jobbet, fäller ihop datorn och känner dig lite tung i huvudet, att du kanske håller på att bli sjuk. Du viftar bort det som trötthet. Snabbspola tio minuter och du sitter i bilen, med värmen på max och glödande rövgrill, med en frossa som nästan får dig att köra av vägen. Du kanske inte bara är trött? Snabbspola ytterligare 48h med minus fyra kilo på vågen och kroppsliga avyttringar som får Armageddon att framstå som sockervadd med hallonsmak och glittertopping så börjar du bli tämligen säker. Du är skittrött. Och du kommer inte följa med till Hallstahammar. Det här referatet kommer givetvis baseras på ett matchprotokoll, men framförallt hörsägen och sekunda uppgifter. Redaktionen är dock noga med en nyanserad framställan och har därför också säkrat källor från Hallstahammar. Krutholmen är tabelljumbon, vilken säkert kan generera underskattning och kanske är det vad som sker i matchens inledning. Det blixtrar bara till, och efter 1.22 spelat har dem 2-0 på oss. Det rättar dock snabbt till sig och efter ca 6.30 spelat har vi snyggat till siffrorna till 3-5 där SnyggOlle, Jesus, Eslöv och Junior nätat, och Krutholmen tar sin första TO. ”Vad ska ni med en TO till?” frågar Junior artigt och smaskar in tre bollar till med understöd av Anden som också stänker in en, och vi har 3-9 på tavlan. Det tar drygt 6 minuter från deras TO innan dem får in sin första boll och vi har en riktigt bra period. Här börjar dock Alexander Fredriksson i Krutholmen komma igång ordentligt, något som ska visa sig bli ett problem matchen igenom. Krutholmen kommer generellt igång lite bättre här och klassiskt målbytande sker, dem knappar in något, vi drar ifrån, osv. Målskillnaden håller sig runt ca 4-7 bollar fram till halvtid. Med ca 3,5 minut kvar av första halvlek åker Anden på sin första tvåa (vilken enligt opartisk källa var en ”väl kinkig” utvisning) och strax efter att vi blir fulltaliga tilldöms Krutholmen en straff. Kapten Lagfest i kassen konstaterar snabbt att lobb-flipp-underhands-hybrid-kastet aldrig kommer godkännas och försöker inte ens ta bollen när den seglar ner bakom hans rygg. Och mycket riktigt, domaren blåser för fotfel. I halvtid pratas det sannolikt om två saker. Vikten av att vara en bra kompis och att vår för dagen Hallstahammarbördige coach på bänken, Rickard Vestman, verkligen inte vill torska när han är i byn på besök. Det ligger i hans karaktär att påpeka att detta nog kan vara viktigt för honom. När andra halvlek drar igång ser vi till att Krutholmen snabbt får lägga en ny straff, det kändes så orättvist med fotfelet. Bra kompis och allt det där. Straffen sitter och matchen kan rulla på. Calle, Junior, Ali och Anden får in några bollar men blott åtta minuter in i halvleken åker Anden på sin andra tvåa. (vilken enligt opartisk källa var en ”väl kinkig” utvisning) Utvisningen genererar även en straff som tyvärr sitter och 13-21 blir 14-21. Vi är innan detta i ett läge att kunna dra ifrån och punktera matchen men Hallstagrabbarna börjar sakta men säkert kriga sig tillbaka vilket dem ska ha stor eloge för. Mindre än 7 minuter efter att Anden är tillbaka på planen kommer den tredje utvisningen och det röda kortet. Även denna gång refereras det till som ”väl kinkigt”. Med ca tre minuter kvar att spela och ställningen 24-28 påpekar SnyggOlle i artig ton till domaren något i stil med att man inte är en bra kompis om man höfttacklas. Olle belönas med 2 minuter vila och hotas med ytterligare 2. Med ca två minuter kvar och fyra bollar skillnad tar Hallsta en TO. Ett snabbt mål och tre måls skillnad. En minut kvar på klockan och Vestman kastar in TO-kortet även han. ”Hedern grabbar, för i helvete, tänk på hedern! Jag får inte förlora i Hallsta!” ylar han i falsett och alla förstår vikten av fokus sista 51 sekunderna. Under matchens sista hetsiga sekunder hinner vi göra varsitt mål och få varsin spelare utvisad. Inte så pjåkigt på mindre än en minut. Slutresultatet skrivs till 27-30 Protokoll Krutholmen - VIS Kuriosa Vi mönstrar 10 man, dem 12. Vi tar 5 utvisningar, dem 2, samtliga ”väl kinkiga, killarna är ju snälla mot varandra” Vi har 10 målskyttar, alltså samtliga vilket alltid är extra kul. Dem har 7. Enskilt flest mål står Krutholmens Alexander Fredriksson för, imponerande 11 baljor. Calle pendlar från Flempan för att stärka upp. Jävla hjälte. Jesus är som vanligt sen till samling. Dagens ursäkt? ”Jagar bortsprungen somalier” För den som behöver kontenta: Kapten Lagfest (som av en speaker i Vadstena en gång fick namnet ”Mohammed Mohammed… Mohammed?”) har en touch eller två av somaliskt påbrå. Han och Jesus skyller allt och inget på varandra och är lite som dem hysteriska måsarna Kaj och Boje i Scandlines-reklamen anno 1997. Junior plockar hem priset som matchens lirare. Ali fortsätter näta och blir mer och mer given på M6. Sjätte matchen, även denna gång hjälper P19’s coach Vestman till på bänken. En gång är ingen gång, två är lika med noll. Men tre, det är väl ändå tradition? A-lag herr 0kommentarer

Fina insatser av vårt P10/11 i helgen

I helgen deltog våra killar i P10/11 i Hellton cup. I P12-klassen vann de silver i A-finalen och i P11-klassen gick de obesegrade ur helgen! Vintrosa IS 0kommentarer

Visa fler nyheter