Fjärde raka och en jättefin tändare (Första halvlek)

VHF, Vadstena borta. På en söndag. På en tid som placerar avresan mitt i den rimligaste av lunchtider. Hur löser man den uppladdningen? Jo, se det ska jag berätta. Utmed de västligaste breddgraderna av Örebros ringled finner vi ett kulinariskt och prisvärt vattenhål som saknar motstycke i det moderna köket; Circle K Västhaga. Med svampiga mackor som legat förpackade en halv vecka för länge och ett diversifierat batteri av energidrycker gav sig vår coachlösa och elva man starka, men decimerade styrka mot Östergötland och Heliga Birgittas hemvist; Vadstena Sim-och Sporthall. Väl på plats saknas Jacob och Momme en stund då dem hittat ett alternativt(?) sätt att ta sig Klosterköping. Det ska senare visa sig att dom ”lånat” en taxi som ”typ skulle åt samma håll” och att Momme kört. Tydligen ska Jacob ha delat baksäte med ett barn och dom försökte få det att låta väldigt oskyldigt, men ni får dra era egna slutsatser. När vi kommer in i hall börjar vi värma lite sådär spretigt, ni vet. Vissa lägger tekniska kortdistansstraffar och garvar hjärtligt när de lyckas förnedra en lagkamrat medan vissa smyger runt och mjukar upp diverse gubbstela leder. Robban har förmodligen inte rökt en hetsig cigg på 15-20 minuter, så han syns inte till på en stund. Någonstans måste han ju få sin energi ifrån, och tobak är ju känt för sitt höga energiinnehåll och välgörande hälsoeffekter. Inga konstigheter. Vadstena levererar en strukturerad uppvärmning med bra tempo och när vi kommer igång kollektivt är vi betraktade så till den grad att vi knappt vet vad vi gör. Det är än mer ostrukturerat. Vi tappar bollar, gör saker i omvänd ordning och tappar uppvärmningskonceptet vi haft i säkert 10 år. Olle är märkbart frustrerad. ”VARFÖR gör vi inte som vi brukar?!” Är han kanske lite fyrkantig? Här vaknar VHF’s speaker till liv och frasen ”seriefinal” pumpas ut likt ett mantra över dem tämligen välfyllda läktarna. Det märks att VHF lagt krut på sitt arrangemang och dem lyckas dra mycket publik till hallen den här jämngrå novembersöndagen. Någonstans i sorlet trillar en polett ner, vi är dem enda två obesegrade lagen i serien. Matchen går igång med VHF som bollhållare och vi får chansen att sätta nivån bakåt. 3.25 hinner klockan nå innan första notering sker i protokollet, och det är inte ett mål utan FyrkantsOlle som hittar nivån i försvar och plockar matchens första och enda varning. Spelet rullar åt båda håll och en kombination av tidvis bra målvaktsspel och tidvis mediokert skytte, i samklang med en teknisk miss eller två gör att det dröjer ytterligare två minuter, till 5.30 på klockan, innan Robert ”Frallan” Fransson stänker in en riktig underklädesvätare (fritt för tolkning) till avslut och vi tar ledning med 0 - 1. VHF pressar oss i hemjobbet från start, men är inte lika snabba i sitt eget hemjobb och vi gör vad vi kan för att straffa dem när vi vinner boll. Tyvärr håller vi alldeles för låg skärpa i avsluten och VHF’s målvakt plockar våra frilägen alldeles för enkelt, något som blir ett tema matchen igenom. Vid 7.33 kvitterar VHF till 1 - 1 genom nr 18, Arvid Johansson. En spelare som stuckit ut med många mål i alla deras matcher och som vi vet att vi vill uppvakta. Här börjar nerverna släppa för båda lagen samtidigt som den första vågen av trötthet börjar synas på sina håll och försvaret luckras upp en aning. Vi gör två snabba mål, VHF replikerar med tre. Vi lyckas med ett par kontringar där bland annat Wilmer serverar Emil en enhandsnedtagning, följd av ett mål ur dålig vinkel som känns bra ända ner i de mörkaste hörnen av själen. Med drygt 18 minuter spelat har vi magra 6 - 6 på tavlan när någon i VHF uppför sig klandervärt, och vi tilldöms en straff. Frallan hanterar den precis så som man inte gör med ett barn av mindre modell och vi har 6 - 7 på tavlan. En dryg minut senare tar VHF matchens första timeout och vi har klart för oss vad vi vill. Som alltid vill vi i första hand vara en bra kompis, i andra hand fortsätta hålla den ypperliga nivån vi hittat i försvaret och sedan få lite mer tålamod framåt då vi snabbt får de luckor vi behöver, och mer därtill. Efter TO:n kliver nr 18 i VHF in med ytterligare ett avslut och noterar sitt femte mål vid 19.46 spelat, och vi har 7 - 7. Vi byter ännu ett par mål med varandra och Palle som knappt rört en boll på en månad pga jobb noteras för sitt andra mål. Vi har 9 - 9 på tavlan när vi åter tilldöms en straff och Frallan än en gång behandlar bollen som något han försöker ha ihjäl. Och det verkar funka. 9 - 10 på tavlan är dock snart 11 - 11 när vi vid 29.22 tilldöms en ny straff och VHF’s nr 10, Erik Ahl, är en dålig kompis för en sekund och får kliva av planen. Frallan rånmördar även denna straff och vi får gå till vila med 11 - 12 på tavlan OCH börja matchen med numerärt överläge i nästan 1,5 minut. Festligt och bra chans till moment! I halvtid berömmer vi inte bara våra fina kompisegenskaper, utan framförallt det riktigt tighta och jämna försvaret som i kombination med Mommes fenomenala målvaktsspel hållit oss kvar i matchen när vi slarvat framåt. Vi talar återigen om lite bättre tålamod och framför allt om mycket bättre fokus i avsluten i allmänhet men frilägena i synnerhet. VHF’s målvakt har under första halvlek blivit ett riktigt spöke för oss och samtliga på plan har sumpat fina lägen. Ett lite bättre fokus, och fortfarande många brända lägen, hade enkelt gett oss en sexmålsledning i halvtid, istället för ett mål. Utöver Emil som kippar efter andan efter ungefär 12 sekunder och byter med Pontus som kippar efter 9 sekunder har inte många andra byten skett och vi beslutar att fortsätta spela dem som funkar och är igång då matchen står och väger. Inte för att övriga inte är kapabla utan snarare för att det är otacksamt och svårt att komma in i det läget matchen befinner sig i. Det tar lätt ett anfall eller två innan man kommer igång och vi vågar inte riskera temporärt svaj i försvaret förrän vi hittar bättre moment. A-lag herr 0kommentarer

Mängder av matcher för Vintrosa Idrottssällskap i helgen

I helgen spelar våra lag 12 seriematcher på hemma- och bortaplan. Det blir 10 handbollsmatcher och 2 innebandymatcher. Därtill åker våra handbollskillar födda 12/13 på poolspel i Eskilstuna. Helgen inleds med en superlördag med 6 matcher i Vintrosa bollhall. Tillsammans är vi starka! Vintrosa IS 0kommentarer

VIS - NAIS

Imorgon lördag 30/10 skulle vi vispa upp NAIS i brygga, eller dom oss i givakt. Men i tider som dessa med humanitära kriser, pandemier, fattigdom och elände får man prioritera. NAIS har därför lite kort om folk och har bett om att få skjuta på matchen. Vi gör givetvis vad vi kan för världsfreden, och går dem till mötes med en matchflytt. Nytt datum kommer i en framtid nära dig! A-lag herr 0kommentarer

Låt oss bevaka, tredje raka!

Ljungsbro borta Inte långt från Östergötlands hjärta Linköping, och Bergs slussar, ligger Ljungsbro, anrika Ljungsbro. Ett lag och en klubb, åtminstone i min bok, kända för en förhållandevis välspelad, snabb och tung handboll. Ljungsbro hade inför söndagens drabbning inlett säsongen med en oavgjord match mot NAIS och en förlust mot vad som, om vi får gå relativt skadefria, bör bli vår tuffaste konkurrent i år; Vadstena. Förlustmatchen mot Vadstena var med 11 bollars skillnad, men Vadstena har hunnit vinna med ca 20 bollar mot lag vi vunnit över med 10, så det var lite oklart vad vi skulle vänta för motstånd. I protokollen har dem haft en relativt jämn spridning på målgörare utöver nr 20, William Timrén, som stuckit ut med tvåsiffrigt antal mål. Så det visste vi åtminstone, William skulle vi omfamna med lite kamratlig kärlek, om vi fick chansen. Ljungsbro börjar med boll, men en minut in kommer vårt ledningsmål, 0 - 1 via Wilmer som tråcklar sig igenom försvaret med en snittvikt ca 200% högre än hans egen. Det är ett märkligt självskadebeteende pojken dras med, men gillar man att göra mål så gör man. Kort därefter vispar Frallan in ett riktigt välplacerat kantavslut. Ljungsbro har inlett lite slarvigt med några tekniska fel och tappade bollar, och våra 0 - 2 på tavlan kommer väldigt enkelt. Jag ska inte påstå att vi tar ut något i förskott med 58.16 kvar att spela, absolut inte, men vi är nog lite snopna över att vi tillåts göra två mål såpass snabbt och lätt. Ljungsbro vaknar dock snart till liv och det är slut på smekmånaden. Med första målet i hamn via nr 8, Gunnar Örsbäcken, får dem snart upp tempot och börjar jaga oss. Vid 9.19 på klockan visar tavlan 4 - 6 och den östgötska målsprutan, nr 20, William Timrén har förvisso hunnit dra ett par salvor i Olles block men även fått in två av fyra gjorda bollar, helt utan någon som helst kamratlig kärlek. Det bådar inte gott. Här tilldöms vi en straff som Frallan petar dit med samma precision som han röker sina cigaretter; hårt och snabbt. Vi fortsätter byta mål med varandra och vi lyckas inte riktigt dra ifrån eller helt få stopp på Timréns skott så gång efter annan går via blocket in i mål. Frallan röker ännu en straff och från 6 - 8 vid 12.30 spelat lyckas vi göra ett ryck upp till 6 - 12 innan Ljungsbro nätar nästa gång via nr 4, Victor Dahlsberg vid 18.39 på klockan. Kort därefter tar Ljungsbro TimeOut, jag minns inte alls vad vi pratar om, men sannolikt något i stil med att alla är jätteduktiga och att det är viktigt att vara en bra kompis. Här någonstans börjar Simma på vår högerkant komma igång ordentligt och han gör 5 av sina 7 mål under första halvleks sista 12 minuter. Vi fortsätter ändock att just byta mål med varandra när undertecknad får ett inspel som jag varken förstår varifrån det kom eller hur tusan bollen stannar i min hand, varpå jag får sätta punkt för första halvlek med dess sista mål och fortsatt sexmålsledning. I halvtid diskuterar vi främst hur tålamod ger oss bra lägen, att Timrén inte får fortsätta skjuta så ostört som han gör och att vi kanske inte är superviktigt att vara en så bra kompis mot just honom. Målbytandet fortsätter i andra halvlek och Simma stänker in sina 2 sista mål inom 6 minuter. Är man gammal får man vara effektiv. 10 minuter in i andra får Frallan chansen att trycka dit ännu en straff, något han gör med obesudlad glädje och vi har 8 bollar upp och 21 - 29 på tavlan. Eric som tagit över buren efter Momme i första kommer igång bra och när han stänger ett friläge med en benparad muttrar Momme, med nr 19 på ryggen, något bittert över att inte ha ett uteställ. Å andra sidan ska han inte ha något uteställ då det är allmänt känt att handbollsmålvakter rör sig på spelplanen ungefär på samma sätt som en husfluga gör efter att man ryckt av dem både ben och vingar. Lite miserabelt, ni vet. Kort därpå tilldelas Ljungsbro en straff som Timrén bränner och vi har fortsatt 8 bollar upp med 22 - 30 på tavlan. I kommande anfall blåser domaren av spelet och alla undrar nyfiket vad som hänt. Han öppnar munnen och säger ”Lägg av med det där, gå och sätt er båda två!” ”Ha, dubbelutvisning på Ljungsbro!” tänker jag, innan jag inser att domaren pekar på mig och Ljungsbros nr 23, Niklas Engström. Vi tittar på varann ungefär som om vi sett Jesus (vilket vi inte hade, han satt fast i Karlskrona med trasig bil) och var lite överraskade över det. Som i alla nya relationer frågar vi varandra lite trevande om den andre anser att den förste gjort något fel, vilket ingen av oss tycker, och vi sätter oss lite snopet på respektive skämsbänk. När utvisningen är slut är vår husdomare och regelorakel Ken på väg in på linjen med sådan iver att han kutar rakt in på plan, helt utan respekt för vare sig linjer eller regelverk, varpå sekretariatet snabbt visar ut honom för felaktigt byte, och även han får ta plats på skämsbänken. Tur i oturen så var platsen redan uppvärmd, mysigt. Anden, med nr 7 på ryggen, kliver efter ett överjävligt bra hemjobb av planen med känningar i ljumsken och bestämmer sig för att vila resten av matchen. Mommes ögon börjar tindra likt Gollums i Sagan om Ringen. ”Den där sjuan kan med tejp bli en nia” väser han. ”Och sen kan vi GÖRA EN ETTA!” Han väser inte längre. Han tejpar snart frenetiskt och Anden lämnar ifrån sig sin tröja. Momme visar stolt upp sitt verk. ”Har du någonsin sett en bättre nia?” frågar han malligt på klingande blekingska, och pekar på den nu kraftigt deformerade sjuan. Det har jag, jag har sett treor som ser mer ut som nior. ”Verkligen inte, jättefint!” säger jag. Momme ler med hela sitt väsen. Från det att han byts in händer något mycket märkligt. Momme rör sig inte alls som en invalidiserad husfluga, utan han springer genast i en åtta runt försvaret och gör mål. Mycket ska man se i sina dagar, och vi leder därmed med 24 - 36. Vi börjar mot slutet slappna av lite men fortsätter hålla ett avstånd på ca 9-10 bollar fram till slutsignal, som spikas till 30 - 39 av Ljungsbros nr 8, Gunnar Örsbäcken. Kuriosa Vi mönstrar 11 man var. Alla i vårt lag är inte längre födda 990101 utan har nu fått sin rätta ålder. Momme ska få ett uteställ. Flest mål hos oss står Frallan för, med 15 fullträffar från vänsterkanten, därefter kommer Simma med 7 glasspinne-avslut från högerkanten. Flest mål i Ljungsbro står William Timrén för som trots uppvaktning och många avslut i blocket går hem med 11 bollar i kassen. Vi har 8 målskyttar, Ljungsbro 7. Matchen har inga utvisningar utöver dem som nämns i referatet. Protokoll Ljungsbro - VIS A-lag herr 0kommentarer

Axel och Viktor till Riksläger 2, Beachhandboll

Stort grattis till Axel Nilsson och Viktor Forsberg från P16 som blivit uttagna till Riksläger 2 i Beachhandboll, 18-19 december i Göteborg. Vintrosa IS 0kommentarer

Visa fler nyheter