Låt oss bevaka, tredje raka!

Ljungsbro borta Inte långt från Östergötlands hjärta Linköping, och Bergs slussar, ligger Ljungsbro, anrika Ljungsbro. Ett lag och en klubb, åtminstone i min bok, kända för en förhållandevis välspelad, snabb och tung handboll. Ljungsbro hade inför söndagens drabbning inlett säsongen med en oavgjord match mot NAIS och en förlust mot vad som, om vi får gå relativt skadefria, bör bli vår tuffaste konkurrent i år; Vadstena. Förlustmatchen mot Vadstena var med 11 bollars skillnad, men Vadstena har hunnit vinna med ca 20 bollar mot lag vi vunnit över med 10, så det var lite oklart vad vi skulle vänta för motstånd. I protokollen har dem haft en relativt jämn spridning på målgörare utöver nr 20, William Timrén, som stuckit ut med tvåsiffrigt antal mål. Så det visste vi åtminstone, William skulle vi omfamna med lite kamratlig kärlek, om vi fick chansen. Ljungsbro börjar med boll, men en minut in kommer vårt ledningsmål, 0 - 1 via Wilmer som tråcklar sig igenom försvaret med en snittvikt ca 200% högre än hans egen. Det är ett märkligt självskadebeteende pojken dras med, men gillar man att göra mål så gör man. Kort därefter vispar Frallan in ett riktigt välplacerat kantavslut. Ljungsbro har inlett lite slarvigt med några tekniska fel och tappade bollar, och våra 0 - 2 på tavlan kommer väldigt enkelt. Jag ska inte påstå att vi tar ut något i förskott med 58.16 kvar att spela, absolut inte, men vi är nog lite snopna över att vi tillåts göra två mål såpass snabbt och lätt. Ljungsbro vaknar dock snart till liv och det är slut på smekmånaden. Med första målet i hamn via nr 8, Gunnar Örsbäcken, får dem snart upp tempot och börjar jaga oss. Vid 9.19 på klockan visar tavlan 4 - 6 och den östgötska målsprutan, nr 20, William Timrén har förvisso hunnit dra ett par salvor i Olles block men även fått in två av fyra gjorda bollar, helt utan någon som helst kamratlig kärlek. Det bådar inte gott. Här tilldöms vi en straff som Frallan petar dit med samma precision som han röker sina cigaretter; hårt och snabbt. Vi fortsätter byta mål med varandra och vi lyckas inte riktigt dra ifrån eller helt få stopp på Timréns skott så gång efter annan går via blocket in i mål. Frallan röker ännu en straff och från 6 - 8 vid 12.30 spelat lyckas vi göra ett ryck upp till 6 - 12 innan Ljungsbro nätar nästa gång via nr 4, Victor Dahlsberg vid 18.39 på klockan. Kort därefter tar Ljungsbro TimeOut, jag minns inte alls vad vi pratar om, men sannolikt något i stil med att alla är jätteduktiga och att det är viktigt att vara en bra kompis. Här någonstans börjar Simma på vår högerkant komma igång ordentligt och han gör 5 av sina 7 mål under första halvleks sista 12 minuter. Vi fortsätter ändock att just byta mål med varandra när undertecknad får ett inspel som jag varken förstår varifrån det kom eller hur tusan bollen stannar i min hand, varpå jag får sätta punkt för första halvlek med dess sista mål och fortsatt sexmålsledning. I halvtid diskuterar vi främst hur tålamod ger oss bra lägen, att Timrén inte får fortsätta skjuta så ostört som han gör och att vi kanske inte är superviktigt att vara en så bra kompis mot just honom. Målbytandet fortsätter i andra halvlek och Simma stänker in sina 2 sista mål inom 6 minuter. Är man gammal får man vara effektiv. 10 minuter in i andra får Frallan chansen att trycka dit ännu en straff, något han gör med obesudlad glädje och vi har 8 bollar upp och 21 - 29 på tavlan. Eric som tagit över buren efter Momme i första kommer igång bra och när han stänger ett friläge med en benparad muttrar Momme, med nr 19 på ryggen, något bittert över att inte ha ett uteställ. Å andra sidan ska han inte ha något uteställ då det är allmänt känt att handbollsmålvakter rör sig på spelplanen ungefär på samma sätt som en husfluga gör efter att man ryckt av dem både ben och vingar. Lite miserabelt, ni vet. Kort därpå tilldelas Ljungsbro en straff som Timrén bränner och vi har fortsatt 8 bollar upp med 22 - 30 på tavlan. I kommande anfall blåser domaren av spelet och alla undrar nyfiket vad som hänt. Han öppnar munnen och säger ”Lägg av med det där, gå och sätt er båda två!” ”Ha, dubbelutvisning på Ljungsbro!” tänker jag, innan jag inser att domaren pekar på mig och Ljungsbros nr 23, Niklas Engström. Vi tittar på varann ungefär som om vi sett Jesus (vilket vi inte hade, han satt fast i Karlskrona med trasig bil) och var lite överraskade över det. Som i alla nya relationer frågar vi varandra lite trevande om den andre anser att den förste gjort något fel, vilket ingen av oss tycker, och vi sätter oss lite snopet på respektive skämsbänk. När utvisningen är slut är vår husdomare och regelorakel Ken på väg in på linjen med sådan iver att han kutar rakt in på plan, helt utan respekt för vare sig linjer eller regelverk, varpå sekretariatet snabbt visar ut honom för felaktigt byte, och även han får ta plats på skämsbänken. Tur i oturen så var platsen redan uppvärmd, mysigt. Anden, med nr 7 på ryggen, kliver efter ett överjävligt bra hemjobb av planen med känningar i ljumsken och bestämmer sig för att vila resten av matchen. Mommes ögon börjar tindra likt Gollums i Sagan om Ringen. ”Den där sjuan kan med tejp bli en nia” väser han. ”Och sen kan vi GÖRA EN ETTA!” Han väser inte längre. Han tejpar snart frenetiskt och Anden lämnar ifrån sig sin tröja. Momme visar stolt upp sitt verk. ”Har du någonsin sett en bättre nia?” frågar han malligt på klingande blekingska, och pekar på den nu kraftigt deformerade sjuan. Det har jag, jag har sett treor som ser mer ut som nior. ”Verkligen inte, jättefint!” säger jag. Momme ler med hela sitt väsen. Från det att han byts in händer något mycket märkligt. Momme rör sig inte alls som en invalidiserad husfluga, utan han springer genast i en åtta runt försvaret och gör mål. Mycket ska man se i sina dagar, och vi leder därmed med 24 - 36. Vi börjar mot slutet slappna av lite men fortsätter hålla ett avstånd på ca 9-10 bollar fram till slutsignal, som spikas till 30 - 39 av Ljungsbros nr 8, Gunnar Örsbäcken. Kuriosa Vi mönstrar 11 man var. Alla i vårt lag är inte längre födda 990101 utan har nu fått sin rätta ålder. Momme ska få ett uteställ. Flest mål hos oss står Frallan för, med 15 fullträffar från vänsterkanten, därefter kommer Simma med 7 glasspinne-avslut från högerkanten. Flest mål i Ljungsbro står William Timrén för som trots uppvaktning och många avslut i blocket går hem med 11 bollar i kassen. Vi har 8 målskyttar, Ljungsbro 7. Matchen har inga utvisningar utöver dem som nämns i referatet. Protokoll Ljungsbro - VIS A-lag herr 0kommentarer

Axel och Viktor till Riksläger 2, Beachhandboll

Stort grattis till Axel Nilsson och Viktor Forsberg från P16 som blivit uttagna till Riksläger 2 i Beachhandboll, 18-19 december i Göteborg. Vintrosa IS 0kommentarer

Katrineholm hemma, och lite självrannsakan.

KAIK hemma Hemmapremiär och dagen till ära skulle KAIK, Katrineholm, stå för motståndet. Som alla motståndarlag som kliver in i Vintrosa Bollhall för första gången blev dem stående och undrade för en kort stund vad i helvete det är som pågår. Skulle dom verkligen kunna spela på så små ytor? Svaret på det skulle komma rätt fort då vi efter 3.49 spelat hade 5 - 0 på tavlan till vår favör, och det skulle dröja till 7.16 innan KAIK fick in sitt första mål. Dem kändes klart frustrerade över att inte få till spelet och ha problem med vår såväl korta som smala hall. Utöver det presterade vårt försvar riktigt bra, vilket ledde till att Momme i målet kunde plocka riktigt många bollar. Vid resultatet 6 - 1 och 8.17 på klockan tilldöms KAIK en straff som Momme tar även den. Vad som hade kunnat vara en öppning för lite moment och energi för KAIK rinner ifrån dem lika fort och vi har inom kort 11 - 1 på tavlan innan dem vid 15.24 spelat får in sin andra boll. Ett par minuter senare får dem in ytterligare en och vi har 13 - 3 på tavlan när nästa straff utdöms. Än en gång stänger Momme butiken men bollen går i retur till KAIKs straffläggare Simon Lindberg. Det spelar föga roll dock, då även den bollen vispas iväg av ett par flinka fötter i änden av Mommes vispiga ben. Här börjar vi slappna av lite och KAIK får in ytterligare några bollar innan Wilmer i ett hemjobb i slutsekunderna drar på sig en utvisning och KAIKs Jafar Hamade via en straff får spika halvtidsresultatet till 19 - 7. I halvtid pratar vi bl.a. om frustrationen och tröttheten som KAIK uppvisar och hur vi borde kunna dra nytta av den. Vi är inne på samma spår som sist, vi måste kunna springa mer, nu är vi knappt andfådda. Andra halvlek drar igång och vi går nog in lite för avslappnat. Det finns egentligen inte jättemycket att säga, marginalerna är stora och vi har råd att slappna av, men vi släpper ändå in KAIK onödigt mycket i matchen. Andra halvlek är lite av en travesti där vi är alldeles för snälla i försvaret, och Eric som tagit över rollen som burväktare får betydligt sämre hjälp än vad Momme får i första halvlek. Frustrationen är stor i motståndarlaget och en del onödiga efterslängar och potentiella höfttacklingar förekommer. Det blir stundtals tjafsigt och halvleken spelas bara av. Även om slutresultatet skrivs till 35 - 24 så känns det inte som ett särskilt ok resultat då KAIK faktiskt vinner andra halvlek med 16 - 17. Bättre än så kan vi, absolut, men utan en coach på bänken som styr och ställer blir skutan stundtals inte bara svårstyrd, utan totalt ostyrd. Kuriosa Vi mönstrar 15 man, KAIK 11. Alla i vårt lag är även denna match födda 990101. Något allvarligt fel förekommer i TA. Bara en spelare i KAIK är född 990101. Flest mål hos oss står Wilmer för, med 8 pangare, tätt följd av Olle och Robban med 7 fjösare var. Flest mål i KAIK står Jafar Hamade för, även där 8 pinnar via några riktigt snabba genombrott och framförallt ett par ruggigt spänstiga hoppskott. Vi vinner varnings och utvisningsfighten med knapp marginal. Protokoll VIS - KAIK A-lag herr 0kommentarer

Pandemislut och seriepremiär, HK Järnvägen borta.

Järnvägen borta Efter ca 18 månader av navelinspekterande och inte särskilt mycket handboll kastat var det dags. En ny seriepremiär och som så många gånger förr med den första och inledande matchen mot derbyvännerna i Hallsbergs stolthet, HK Järnvägen. Inför säsongen har pandemiuppehållet gjort sitt och förändringar skett. KungCato har flyttat tillbaka till Jönköping, StarkeArvid har flyttat för att bli polis, Felix lägger krutet på Futsal, Samme har fått för sig att Padel är en mycket tuffare sport än handboll och Westberg har valt att bli en liten farbror som motionerar med metallpinne med järnklump i ändan, i kombination med en liten livsfarlig vit boll och långa promenader. Tunga tapp med andra ord och mycket rutin, styrsel och tempo ut genom dörren. MEN, sen det här laget drogs igång för styva 17(!) säsonger sedan (pandemisäsonger inräknade) har jag lärt mig en sak; vi är som en j*vla Hydra. Hugg av ett huvud och två nya växer ut. Frånfallet av spelare har alltså resulterat i fler nya förmågor, varav vissa helt nya, och vissa i form av hemvändande juniorer, utöver en och annan vilsen Karlskroning. Dagen till ära mönstrar vi 16 man, i enlighet med dem nya reglerna som vår husdomare och tillika kantlöpare Ken noga informerade om, när vi var på väg att endast ställa upp med 14 man. Bra att någon kan reglerna. Mindre bra med 16 man när nästan alla är 6-metersspelare, vilket påverkar speltid, men alla var ändå lite glada för klistriga händer. Järnvägen som inför premiären ryktats ha ont om spelare och inga målvakter mönstrar också bra med såväl spelare som målvakter och har 12 man i protokollet. Matchen startar lite trevande där lagen känner på varandra och byter ett par bollar innan Petter snart kliver av pga känningar av en gammal vadskada. Undertecknad studsar in som en illvillig jojjo, med ca 5.30 på klockan, med ett stort behov av att få kramas lite i försvaret. 1 minut senare har såväl Olle som jag själv en varning pga kram och ytterligare 30 sekunder senare är man utvisad pga missförstådda kärleksyttringar. Järnvägen förvaltar utvisningen bra och går från 3-3 till 5-3 innan deras Petter Kulhuset också drar på sig en tvåminutare. Här är det vår tur att spela lite klokt och lagom till vi har jobbat ikapp till 6-6 på tavlan bestämmer sig en annan för att hjälpsamt stjälpa en Hallsbergare och bromsa fallet med ett stadigt tröjgrepp. Återigen missförstådd lunkar man till bänken för att skämmas för sina synder. Vi jobbar riktigt bra bakåt under utvisningen och Järnvägen lyckas inte dra ifrån, Eric i mål tar några viktiga bollar och får ut ett par kontringskast som sätter oss i det komfortabla läget att ligga ett par bollar upp, där Järnvägen måste jaga oss. Frallan börjar servera riktiga pärlor till Palle på linjen som får mycket stryk och stundtals rena rama attacker i ryggen. Några knackiga avslut i början resulterar snart i flera mål och missarna leder istället till straffar. Dessa förvaltar Frallan med precision och vi går till halvtidsvila med 14-15 på tavlan. I halvtid konstaterar vi att vi kan och borde springa mer pga mycket folk på bänken, men har svårt att hålla det uppe då Järnvägen effektivt drar ner tempot och vi låter dem styra det en stor del av matchen. I inledningen av andra sätter Victor snabbt två bollar, varav den ena efter en av Olle sensationell plocka-upp-och-rädda-en-tappad-boll-vilket-ev-är-en-otillåten-självpass-och-kasta-den-sen-bakom-ryggen-till-Victor-pass. Det domarn inte sett finns inte. Järnvägen kommer ikapp på 18-18, går om till 19–18 innan vi återigen har ledning med 20-22 via en straff. Dem krigar dock på och vi har snart 22-22 på tavlan. Häromkring drar Palle på sig en olycklig straff som vi aldrig riktigt förstår anledningen till, men vi håller stängt bakåt och vinner utvisningen med en boll. Det ger energi och 22-22 har snart blivit 23-27 där HKJ tar matchens första Timeout. Vi pratar om det moment vi byggt upp, att inte slappna av och att pressa dem i uppspelet då dem är märkbart trötta. Vi hinner byta varsitt mål innan HKJ:s William Folkö drar på sig en utvidning och vi tilldöms en straff som Frallan lägger där den hör hemma. Det blir lite spiken i kistan och slutresultatet skrivs snart till 26-30. Kuriosa Olle vaknade kl 5 på morgonen av matchnerver. Alla i vårt lag var dagen till ära födda 990101. Vi hade 6 nya spelare i truppen. Frallan gjorde flest mål, 10 st, varav 4 på straff, Olle gjorde lika många spelmål, 6 st. Flest mål i HKJ stod Simon Svensson för, 9 fullträffar. Båda lagen hade 7 målgörare och tre utvisningar var. Protokoll HKJ - VIS A-lag herr 0kommentarer

Vilken start på handbollssäsongen

Vilken start på säsongen för Vintrosa handboll. Åtta matcher och åtta segrar. Flickor 12 startade serien med seger hemma mot VästeråsIrsta igår lördag. F14, nivå 1 följde upp med samma resultat mot GUIF. Därefter gick P12 segrande ur två träningsmatcher mot ÖSK respektive Ludvika. Nere i Jönköping vann under helgen P16 all sina tre matcher i USM steg 1 och går direkt till steg 3. Imponerande prestation av vårt äldsta ungdomslag. Till sist avslutade herrlaget med seger i premiären av div 4 mot Järnvägen, under den tidiga söndagkvällen i Alléhallen. Under dagen hade dessutom tre av våra tjejer från VIS Beach F04/05 gjort senior- och seriepremiär för IFK Örebro i div 3. Det blev seger förstås borta mot Arboga. Det var fantastiskt att se glädjen hos alla spelare under helgen och äntligen få höra publikens jubel på plats. Nästa helg kliver P11 in i seriespelet och F14 åker till Ludvika för USM steg 1. På söndagen har också våra innebandytjejer F09/10 seriepremiär. Vintrosa IS 0kommentarer

Visa fler nyheter