Hultic hemma och Starke Arvids mystiska försvinnande.

Säsongens sista match, Hultic hemma, stod för dörren och vi var manstarkare än på länge. Trots skador i form av Felix och Kung Catos veka knän och Hurtigs axel. Bänken var inte bara full spelarmässigt, utan även ledarsidan svämmade över pga tidigare nämnda olycksfåglar. Vår lagfarfar Jasko, som föredömligt stöttat upp under säsongens slutskeede satt till och med på läktaren. Den vi inte har, ni vet. Med andra ord tvärfullt även där. Under uppvärmningen insåg vi snart att vi saknade jätten från Lysekil, besten från väst, starke Arvid. En digital skallgång (nåja) påbörjades men den visade sig snart vara resultatlös. Lite som Messias (nåja, ännu en gång) klev Calle Carlsson in, vår hufvudstadsstudent och tillika ständige inhoppare vid oväntade tillfällen. Han skjutsades snabbt till föräldrahemmet för att packa matchväskan och var iklädd matchställ goda 15 minuter innan matchstart. Bänken var återigen full och vi var redo för drabbning. Hultic är ett lag vi alltid haft problem med, stora och tunga överlag, det övetag de haft på oss viktmässigt och styrkemässigt har vi istället kompenserat med ork och fart, om man får generalisera lite. Historiskt så ligger vi nog ganska nära 50/50 i fördelning förluster/vinster, men jag skulle tro att de ändå dragit det längsta strået en eller ett par gånger mer än oss. Så det faktum att de inför matchen låg en bra bit efter oss i tabellen kunde vi inte lägga så mycket vikt vid, den här matchen visste vi att vi skulle behöva spela hem, från första till sista minut. Hultic börjar matchen med boll, och redan efter dryga minuten har de 0 - 2 på oss. Vi ställer dock om snabbt och det ska visa sig bli den enda ledning de har. Efter bara två minuter spelat är vi ikapp på 2 - 2 och håller sedan ledning matchen igenom. Det är dock aldrig självklart och de låter oss heller aldrig riktigt kontrollera eller styra matchen. De spelar ett väldigt högt 5 - 1 försvar så gott som hela matchen, vilket ger oss problem att få ordentlig fart på 9 meter, men trots vår lilla hall öppnar det istället upp sig fint på både kanter och linjen. De inspel som inte resulterade i mål gav istället ett flertal straffar, och kanterna satte det mesta. Vi hade dagen till ära tre målvakter och de delade broderligt på tiden med ca 20 minuter var, och alla gör jobbet ypperligt. Vad sägs om exempelvis 2 av 2 straffar räddade? En på Samme och en på Kammarbo. Strax innan halvtid gör vi ett ryck upp till 18 - 13 och under andra halvlek är det just 5 måls skillnad som följer oss åt. Vi byter mest mål med varandra och även om duellerna är tuffa rakt igenom lyckas ingen av oss göra ett riktigt ryck. Hultic låter oss aldrig slappna av, och deras Anton Adamsson i nummer 22 får vi aldrig riktigt kläm på, trots uppvaktning stänker han in 10 mål. Övriga spelare får vi dock bra träff på över 60 minuter och det är det tighta försvaret som vinner matchen, i kombination med en jämn och bra nivå från våra målvakter. Kuriosa Matte är meste målskytt med 5 stänkare. Vi har ruggit bra bredd med mål från samtliga positioner, ingen sticker ut extremt och alla är farliga med boll. Arvid, vår försvunne Lysekilling hade bjudits på gratisresa till alperna och när han insåg att han bommat match var det redan försent. Somliga har det bra. Vi sa inför säsong att plats 4 i tabellen var målsättningen och stt allt annat var ett misslyckande. Vi vann aldrig mot Vadstena bakom oss i tabellen, vilket vi borde ha gjort, men ett X mot Linde över oss säkrade ändå placeringen. Protokoll hittar ni här Protokoll VIS - Hultic A-lag herr 0kommentarer

Det här med att vara 20 år och odödlig.

I lördags mötte vi, vad vi ändå får kalla seriens topplag, RP. Laget som bör vinna serien och laget som kommer avancera en division. Laget bestående av en hög ambitiösa 20-åringar där majoriteten ser ut som om de fått tillväxthormon och steroider med modermjölken. Missförstå mig rätt, jag insinuerar inte att någon form av illegala preparat inmundigats, bara att pöjkarna i fråga är i en annan skala än oss. Vi saknade dagen till ära många spelare och för att ens orka genomföra matchen någotsånär med äran i behåll ryckte Sammes kusin Tobias, boende i Linköping, in för att avlasta oss. Vi visste att de skulle löpa brallorna av oss men hade ändå en förhoppning om att även de skulle bli lite trötta mot slutet och att vi då kanske skulle kunna hålla ner siffrorna. En sak ska man ha klar för sig, och att det är när man med tunn trupp möter 20-åringar som springer och spelar som om de är odödliga, vilket de förmodligen också är, så får man varken behålla ork, brallor eller heder. Och när skotten tar i både täckets och målvaktens händer, och ändå går in, eller när säkert 70% av avsluten går stolpe (eller stolpe-stolpe) in så vet man att man är frånåkt. Inte mycket mer att säga. Vi spelade av matchen och undvek skador för att det helt enkelt inte var en match värd att riskera något onödigt i. Vi kan bara avundas och gratulera till ett fläckfritt andrafasspel över 60 minuter från RP:s sida. Resultatet? Inte så noga ändå. Du vill veta? Säkert? 47 - 19 Tänker inte ens länka protokollet. På lördag är det säsongens sista match, Hultic hemma! Ses då A-lag herr 0kommentarer

Två till priset av en!

Jag har slarvat. Så låt mig först avhandla föregående match, Irsta Västerås på bortaplan, för en vecka sedan. En match där vi aldrig riktigt hotade. Irsta chockinledde matchen med att springa ungefär exakt lika fort som tanter över 90 inte gör. När vi väl vaknade till liv och insåg att de rände som skrämda, men välkoordinerade, gaseller över planen så kunde vi ändå börja reda i situationen. Vi jobbade ikapp, och det gjorde vi flera gånger under matchens gång, men varje gång vi närmade oss och hade någon form av moment på dem så stressade de oss antingen till tekniska misstag, eller så lade de helt enkelt bara i en växel till. Irsta gör en oerhört jämn match och även om vi lyckas dra ner deras tempo hittar de snabbt tillbaka igen. Vi håller dock ett relativt jämnt spel fram till slutet då vi ger upp en gnutta, och låter siffrorna dra iväg. Matchen slutar 34 - 22 till Irstas favör. Kuriosa Jasko, vår egen lagfarfar, gör efter ett par års tjat debut, mycket kul! Samme vaktade ej buren pga gick på simskola, tog simborgarmärket och lärde sig hoppa i plurret utan att räkna ner och hålla för näsan. Vi är så stolta över honom. Protokoll hittar ni här Protokoll Irsta - VIS Så till dagens bravad, derby mot Hk Järnvägen hemma i Borgen, Skokartongen, Asken, Vintrosa Bollhall. När vi möttes i Hallsberg i början av säsongen utgjorde laget aldrig något större motstånd. Idag saknade vi dock en hel del viktiga spelare, samt att grabbarna i HKJ defenitivt har en betydligt intensivare träningssäsong i bagaget än oss. Att vi inte skulle möta samma lag visste vi. Våra ej existerande läktare var till bredden fyllda av supportrar för båda lagen och Simma hade cyklat till matchen, något som skulle visa sig vara succé. Ni förstår att Simma har nämligen klagat över ålderskrämpor i gångjärnen. De senare smällde tydligen till medan han gned på cykeln upp till hallen, och plötsligt var han som pånyttfödd. Matchen går i vilket fall igång med viss nervkänning i båda lagen. HKJ gör första målet men vi följs åt och byter mål med varandra från start. 6.30 in i matchen har vi en boll upp och 3 - 2 när HKJ tilldöms straff. Elmersson i vårt mål (som även straffräddade mot Irsta) stänger dock igen vilket märkart ger oss en energiboost. Vi fortsätter dock byta mål med varandra och bitvis känns det från båda lagen lite ostrukturerat, dock med mycket vilja. Vid 21 minuter spelat står det 11 - 11 men under slutet av första halvlek har vi en riktigt bra period och går till halvtidsvila med ställningen 16 - 13. I halvtid pratar vi om att bibehålla fokus, fortsätta spela tight bakåt, som alltid ha kul och att låta motståndarlagets begynnande gnälliga attityd förhoppningsvis bli deras akilleshäl. Vi gör första målet i andra halvlek, men kör sedan fast. HKJ spelar dels mer strukturerat framåt, och dels får vi problem med deras försvar. Efter 7 minuter har 16 - 13 förvandlats till 19 - 19, och matchen lever i alla högsta grad. Här tar vi en TO och lyckas dra ifrån, men HKJ krigar på och jobbar sig inte bara tillbaka, utan även om. Med 10 minuter kvar att spela har de ställningen 23 - 24 och vi tar ytterligare en TO. Vi återtar ledningen och har med ca 1.10 kvar 29 - 27 på tavlan. Järnvägen får med 14 sekunder kvar in 29 - 28 och här blir det lite pinsamt. Vi tar det nämligen ganska lugnt upp till avkast, där ett adrenalinstinnt HKJ står redo att spela man-man. Att domarna inte ger oss en passivitetsvarning kanske är fel, men vi hade ändå haft våra sex passningar på oss att fördriva de sista sekunderna, så resultatet hade varit detsamma. Det pinsamma ligger i den Järnvägenspelare som tappar besinningen och efter slutsignal står och spyr okvädningsord över domarna. Vare sig uppträdandet i allmänhet, eller ordvalet i synnerhet hör hemma på en handbollsplan, och blir därav bara pinsamt. Kuriosa Jasko spelar återigen, snart är det tradition. Victor Lindespång stärkte dagen till ära upp, efter en tids skadefrånvaro, och att ha en spelare som satsar varje gång han får bollen som om det vore det sista han gjorde i livet, är en bra grej. Olle och Simma (som cyklat knäna i form) är meste målskyttar med 7 baljor var. Plusar även för att vi gör mål över hela planen, samt våra målvakter Elmersson och Kammarbo som bitvis kommer upp i riktigt bra nivå. I HKJ ska Robert Fransson (som den bollvirtuos han ändå är) och William Folkö ha beröm för stundtals riktigt svårplockat skytte, och 7 mål var. Slutresultatet skrivs till 29 - 28 Protokoll hittar ni här Protokoll VIS - HK Järnvägen A-lag herr 0kommentarer

Extra årsmöte 3/3

Kallelse till extra årsmöte söndag 3/3 kl 15.30 i klubbstugan. De frågor som kommer att behandlas gäller val till verksamhetsrevisor respektive valberedning. Hälsningar Styrelsen Vintrosa IS 0kommentarer

När ångesten kommer över en.

Vadstena. När vi möttes förra gången tyckte vi inte att de var så värst bra. Vi hade kläm på dem matchen igenom men havererade under matchens slutskede och lät dem gå ikapp och om, och slutligen vinna. Den här gången skulle det vara annorlunda. Och det var det. Vadstena spelade i våra ögon betydligt bättre än sist. Det var snabbare, mer välkoordinerat och betydligt tuffare bakåt. Våra nior fick inte det utrymme de riktigt är vana vid, men det öppnade å andra sidan upp sig mer för våra kanter. Vi följs åt upp till 6-6, men sen tar Vadstena ledningen och i halvtid står det 13 - 15 till deras favör. Vi har bra kläm på dem bakåt, men de lyckas få in en hel del lustiga avslut där varken försvaret eller Kammarbo i målet är förberedda på att ett skott ska komma. Framåt är det kämpigt för våra nior som sagt, medan Matte på vänsterkanten har lekstuga och gör mål på nästan allt. Vi får även in en hel del bra bollar till våra linjer, men tyvärr inget som ger utdelning pga alldeles för stressade avslut. I andra halvlek är vi på det klara med att högre tempo och tuffare försvar ska vända och vinna matchen. Vi jagar sedan fram till ca 18 minuter kvar och är då ikapp, på 20 - 20. Vi drar ifrån till 23 - 20 och har äntligen moment på dem. Vadstena krigar sig dock tillbaka till 24 - 24 och vi får kort därefter en i raden av många oklara utvisningar, något som matchen igenom stjäl oerhört mycket energi och humör. Med 1,5 minut kvat kvitterar Vadstena till 27 - 27 och med 22 sekunder kvar gör de 27 - 28. Vi hinner trycka upp i ett sista anfall där Olle går i en lucka modell mindre, vilket genererar straff precis i sista sekund innan full tid. Ingen vill riktigt lägga den, och Olle kliver motvilligt fram. Skottet sitter strax ovanför ribban och ångesten lägger sig som ett täcke över planen. Vadstena tar hem även denna batalj, med 27 - 28. Kuriosa. Matte är meste målskytt med 7 baljor. Vadstena tilldöms tre straffar, vi två. Vadstena drar på sig 2 utvisningar, vi 4. Protokoll hittar ni här Protokoll VIS - Vadstena A-lag herr 0kommentarer

Visa fler nyheter